Slutligen, efter hårda påtryckningar från lagets gourmand, orkade jag ta mig upp på vår vind och leta upp mina planksteksplankor. Som den gamla fiskare jag är, visade det sig att det dussin plankor jag skrutit om, egentligen bara är två.
-Helvete! tänkerNi!
-Nemas problemas! svarar jag.
Istället för att bjuda på de ganska osmakliga plankor man brukar få på kvarterskrogar, kan jag erbjuda plankstek à la Wretman, den svenska plankstekens fader(det här är sant, båda delarna).
Detaljer återkommer jag med.
4 kommentarer:
Såklart vi blev oroliga. Det har varit snack om planka i ett halvår utan att leverera.
Har inga problem med en alternativ Tore.
Det här bådar mums.
Jag tycker att det är rätt roligt att Annika hade rätt...
Skicka en kommentar