into the wild

är en rackarns fin bok som oxå på senare dagar gjorts film av. För er som inte läst boken eller sätt filmen rekommenderar jag detta starkt. Nåväl, Alexander kommer fram till att den sanna kärleken endast uppstår då den upplevs och delas tillsammans med någon annan. Idag fick jag bekänna denna färg. Hade planerat att gå lite tidigt från jobbet för att hinna ut innan mörkret gjorde intrång. Hade bestämt att cykla till Gällstad för att där ta en fika med min bror som var på genomresa. Idol Mattias hängde med mig de första 2 milen men var sedan tvungen att vända hemåt. Jag fortsatte själv och strax efter jag tagit farväl till Mattias kom en riktig tokskur och såklart blev jag dyngblöt. Väl i Gällstad uppstod kärlek då jag fick krama bror och hans Frida samt avnjuta en fin kopp java. Fikan blev relativt kort då jag insåg att de 4 milen hem kommer ta tid i ösregn och motvind. Jag tog farväl och började trampa, jag var lämnad själv och det kändes som att jag åkte rakt into the wild. Regn, motvind, bilar som yrde vatten, bilar som tutade, löv hala som is. Det var ett ensamt krig mot elementen.

Cykla på asfalt är märkligt, det låter så tråkigt men det är magiskt och innehåller så mycket. Alexander Supertramps kärlekstes hade slagit mot mig även i sadeln. Göra saker ihop är roligare än själv speciellt i ösregn och motvind.