De flesta vet vid det här laget att två nya cyklister huserar hemma hos mig. När jag är ute och går får jag ofta höra: Då ska Du väl sluta cykla och larva dig och bli en ordentlig familjefar?
Folk som säger detta vet inte vad de pratar om(trots att min cykling varit sporadisk på sistone, men det hör inte hit). När man lär sig att cykla, och nu snackar vi om att lära sig racercykla, inte harva runt på en rostig DBS, lär man sig samtidigt om livet. Det gäller bara att se mönstren.
Vi tar ett färskt exempel:
Att vinna Touren är det största som går att uppleva som cyklist hävdar jag.
Att få barn är det största som går att uppleva som Johan.
Är dessa företeelser så olika?
Prologen- de som det verkligen handlar om brukar spänna musklerna redan här.
Att göra barn- som det initialt handlar om, innebär att J kramas extra länge med A, som vinner som vanligt.
Slätetapperna- småroligt men det händer inte så mycket av vikt.
Den första tiden- småroligt men det handlar bara om vikt.
Pyrenéerna- en första aning om vad som kommer att ske i Alperna
Ultraljudet- en första aning om vad som väntar
Alperna- nu blir spännande och riktigt roligt för åskådarna. Bara jobbigt för åkarna
Den sista tiden- för A är det bara jobbigt. J har roligt mest hela tiden
Alpe d'Huez- fy faen. Det gör ont, folk klappar igenom, folk kommer igen, när du tagit ett berg kommer ett nytt, när du precis klarat av en "hors cathegorie" kommer en ny. Det är nu allt avgörs. Den som först passerar mållinjen är så trött att han inte vet om han ska skratta eller gråta. Publiken jublar
The shit- Det gör ont. A klappar ihop men kommer igen och igen. Värk avlöses av värk. När det är som jävligast blir det ännu lite jävligare men sedan kommer det förlösande skriket. A skrattar och gråter på samma gång. J jublar men gråter inte, en riktig cyklist gråter bara på Alpe d'Huez, dock fick han lite skräp i ögat
Återstoden- kontrollera positioner. Väl i Paris blir det Champagne
BB- kontroller, kontroller, kontroller. Väl hemma blir det Champagne
Kort sagt, jag hade stått helt handfallen utan cykel. Tänk på det.
onsdag 17 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Well said! Detta inlägg ska Johanna få läsa fram och baklänges. Klart det går att kombinera (läs: ska kombineras) familjeliv som småbarnsförälder och att cykla. En passion är en passion. Vi får en ny bebis inom en månad eller så och det skulle inte falla mig in att sluta med cyklingen för den sakens skull. Tvärt om, det blir en motivator att prestera på alla fronter.
...och kanske blir det en cykel till Johanna också till nästa sommar...
Det handlar om planering. Tourvinnare eller småbarnsförälder spelar ingen roll. Rätt träning vid rätt tidpunkt är vad det handlar om.
Det måste gå att kombinera!!! Jag tror på en stafett-gren inom cykelsporten.
Och min taktik är att plugga spurtteknik när vi väl är framme vid "The Shit"... Är UC-coachen med på den taktiken?
Underbart att ha en familjefar i teamet blixten. Vi är nästan lika stolta som dig.
Det känns som du har fått lite mer tålamod med rundtrampet efter "The Shit!.
Magiskt.
Fint Johan! Underbart inlägg. Jag vill även belysa den fina och viktiga team insatsen så är ack så viktig vare sig det är Touren eller the real shit! Gött jobbat!
Faaan, jag hade ju tänk gör mitt debutinlägg på bloggen, men nu måste jag smälta Johans sköna inlägg en stund....återkommer.....ska ta en kaffe först...
-"Nu när ni fått barn så lägger ni väl ner cyklingen?"
-"nä, vi satsar som fan"
Detta brukar hjälpa när den dumma frågan kommer. End of diskussion.
/Katarina
Skicka en kommentar