En klassiker

Som Johan nämnde här nedan har det varit ett läger vi aldrig kommer att glömma. För Team Soldes del har det här varit den bästa helgen i hela teamets liv. Minnena är lika många som skratten under helgen. Vi kommer att följa upp lägret med bilder och text under den kommande veckan. Det finns så himla mycket att blogga om så det inte är klokt. Men jag börjar för egen del med mina topp-två ögonblick under lägret.
Det första ögonblicket var när jag fick stå bredvid Olle och jämföra vår fysik. Vi kom fram till att våra ben är same same but different.


Det andra ögonblicket kan ha varit det största ögonblicket i mitt liv. På sista rundan på de sista kilometrarna kände jag att benen var med mig. Några som också såg det var Greven och Idol-Mattis. Jag höll på att smälla av när jag hörde Greven och Idol-Mattias säga till mig att jag skulle gå med dessa cykelgiganter i en utbrytning till sista backen där Greven skulle släppa mig och Idol-Mattias för den sista klättringen. Greven drog och Idol-Mattias tog Grevens hjul. Det var nu eller aldrig för min del i detta läge. Jag gick på Mattias hjul och kände att jag kunde hålla det. Ingen Spurt-Henke eller Snarkus på mitt hjul. Magiskt. Så oerhört magiskt. Tvär högersväng väntade innan den sista stigningen. Som de flesta vet har jag haft problem med kurvtagning i smågrus sedan jag gick omkull i vintras på glansis i bokskogen. Greven gick in i kurvan i 30 knyck. Jag blundade och höl hårt i styret och sket i bromsarna, det gick vägen. Greven släpper och Idol-Mattias börjar klättringen med mig på fel sida om hjulet (jag måste lära mig att ligga på rätt sida när det blåser sidvind). Ingen Snarkus i sikte och jag inser att jag kommer att få gå uppför stigningen sida vid sida med Idol-Mattias. Taktiken höll. Greven och Idol-Mattias, det här glömmer jag aldrig!