Då har Dan gett sin syn på saken i inläggen nedanför, men dagens cykling lämnades visst därhän. Då kan jag meddela att även dagens runda fick dos av både yin och yang - sol, underbara vägar och roliga nerförsspurter men, som alltid, är det ju något som går snett. Efter en hetsig spurtstrecka som Dan och Corleone triggat igång så ska jag hoppa av cykeln för att inta lite välbehövligt vatten men jag kommer inte ur med skorna!! Det sluttar uppför och jag har egentligen alldeles för trög växel eftersom jag öst på som tusan, och jag försöker i panik dra ur skon, men jag lyckas inte förrän i allra sista stund när det känns som om jag stått stilla med cykeln och skrikit "HJÄLP!! JAG DÖR!!" i typ fyra sekunder, ja det var verkligen millisekunder till att jag ramlade i backen där. Jag visste inte ens att man kunde syssla med track standing på racercykel, men fyra sekunder går uppenbarligen. Ja, ack vad skärrad jag blev. Att det var Britts första runda med pedalerna ikopplade gjorde inte henne mindre rädd för denna klaustrofobiska uppfinning, men hon klarade det galant och blev förhoppningsvis inte pedal-avskrämd.
1 kommentar:
tur att du höll dig på benen amelie, det är viktigt att Britt får en fin start
Skicka en kommentar