På dagens agenda stod långrunda med Corleone. Vi kände båda två att det var dags att ta tempen på varandra eftersom planen är att vi ska ta oss runt Vättern ihop i Juni. Efter elva långa mil så måste jag säga att det egentligen känns som ren idioti att cykla trettio mil, fy bövelen i helsikes Himalaya vad långt det är. Men detta inlägg kanske blir lite färgat av att mina ben fortfarande är sura. Och att jag i princip cyklar baklänges i Dalarnas alla mördarbackar samtidigt som Corleone som han själv uttryckte det "njuter" av långa uppförsbackar. Njuter?! Han är ett monster!
Dock inget monster utan mänskliga drag - på vägen till påskmiddagen skriker Corleone till från förarsätet "Sendrag!! Sendrag!!" (jag tror det är det tillstånd som jag som skåning kallar kramp) vilket leder till plötslig oförmåga att bromsa, men till slut får han ändå stopp på bilen och hoppar ut för att akutstretcha. Påskaftonskvällen fortsätter - och så gör även Corleones sendrag...
lördag 11 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det finns inlägg och det finns inlägg, det här är det roligaste jag jag någonsin skådat Dan!
Skicka en kommentar