spurtvinst på protour

onsdagen den 4 juni 2008 är historia. Team Solde sänder live och jag är livrädd att bli dokusåpa skådis. Rädslan övervinner dock inte hur coolt det är att vi kommer att vara live runt Vättern, otroligt bra jobbat alla inblandade. Kan nog bli ganska bra underhållning efter 25 mil i ösregn...På tal om ösregn. Funkar det i regn? Är kameran vattentät?
Vidare tog jag min första spurtseger på protour idag. Måste faktiskt säga att jag är ganska nöjd själv då det dessutom vara grande finale spurten upp mot kyrkan, iaf intalar jag mig själv att det är något extra. Jag kände att jag hade lite stumma ben efter ett tufft backintervall pass med team MA igår. Detta fick till följd att jag efter spurt nummer 2 där jag slutatade 4:a bestämde mig för att sitta lugnt i klungan för att attackera på sista. För övrigt älskar jag ordet attackera. Det är ett otroligt bra ord och det känns verkligen som att man kan snacka cykel när man använder det. -Ne, ni förstår gubbar sedan attackerade jag och gick loss... Ni hör ju, det låter ju hur häftigt som helst. Hur som helst, jag satt på femte hjul in i spurten. Plötsligt började ormen slingra innebärande att första gubbe på ngt sätt vill gå loss eller vill han kanske att ngn annan ska gå upp och dra? Jag vet inte exakt men det blev iaf en slingrande orm lixom. Plötsligt stannar det upp lite, folk fyller på bakom men jag hinner vika ut och gå med hjulet framför, 100 meter kvar och jag viker ut höger igen och just det; attackerar för seger. Någon skriker till typ, öööhhhhh och jag hör att någon bakom försöker gå om mig på potatisåkern men jag vågar hålla mitt spår och klyver linjen med ungefär en cykellängd. Jag fattar inte i denna stund att jag vann, tiden lixom stannar, jag befinner mig i någon bubbla, drömmer jag. Jag tilldelas poäng för segern, det måste vara på riktigt. I ärlighetens namn har jag inte fattat det än, kanske i morgon? Till skillnad från hockey proffs som alltid säger; Vi vann idag men redan nu fokuserar vi på nästa match. Snacka om att leva i nuet. Jag tänker njuta av denna seger i en hel vecka nu, ända tills det är dax för protour igen.
Jag saknade kära Mattias enormt mycket idag, jag hade så gärna velat få dela detta moment med honom men han var hemma sjukt med feber och halsont. Hur som helst, denna min första seger tillägnar jag just honom, Team Soldes eviga idol Mattias Carlsson. Tack för allt du ger Mattias.
Som en liten krydda på moset var det "the man" Henrik Åbom som jag tryckte ut på potatis åkern. Jag tackar innerligt för att Henrik inte for illa. Jag frågade snabbt efter hur det gick. -Bra, sa Henrik. -Vilken tur sa jag. -Hade jag blivit diskad om det hade varit en riktigt tävling sa jag. -Nej, sa Henrik. -Vilken tur, sa jag igen. Vi är kompisar.
I morgon åker jag till Malmö och det ska bli riktigt härligt att träffa er pojkar, jag ser verkligen fram emot det.
Sov gott