Början på äventyret

Efter en fantastisk uppladdningsmiddag hos Eriks mor Karin satte vi oss i minibussen upp till Motala. Stämningen var spänd och jag tänkte för mig själv: Vad i helvete har vi gett oss in på. Klockan är ett på natten och vi ska oss ge oss ut på en cykel och färdas i 30 mil. Är vi inte riktigt kloka?

Vi låg lite efter tidsschemat när vi kom till Motala efter lite strul med bensinpumparna i Ödeshög. Men vi fick våra nummerlappar. Nu är det allvar. Vi ska inte ner till Aldo och dricka kaffe vi ska cykla runt minihavet Vättern. Vi var taggade till tusen!

Startskottet gick 02.00  så de första milen gick i mörker. Det var lite läskigt. Det var svårt att bestämma avstånd, man visste inte hur nära hjulen man kunde ligga. Samtidigt som klungkörningen var ganska ryckig i början.

Stämningen i teamet var lite orolig. Vi ville inte tappa bort varandra så när någon låg lite längre bak i de stora klungorna och mys trodde de som var längre fram att de hade halkat långt efter men efter en timmes körning kom vi snabbt in i klungkörningarna. Hittade bra tempo och adrenalinet lade sig lite.  Och Erik som är Team Soldes naturliga kapten organiserade oss i klungan och åkte som en duracell kanin upp och ner i klungan för att ha koll på oss.

Vi körde i en stor klunga ner till Jönköping med bl.a. kollegor till Erik på Craft Hasse och Johan. Sköna snubbar! Hela teamet var pigga och var uppe och drog fram klungan på ca 50 pers. En riktigt skön känsla att dra fram en sån stor klunga, bestämma fart och bli lite andfådd för några minuter. En lika skön känsla är när man kommer längre bak i klungan och bara ligger med i fartsuget. Inte det minsta ansträngande man får bara ha lite mer koll på cyklister runt omkring. Milen tickade iväg medans solen höll på att gå upp. Sträckan mellan Motala och jönköping är otroligt vacker och det blev inte sämre med en molnfri himmel när det hade varnats för regn.

Vid Kaxholmen ca en mil ifrån Jönköping kom det upp en i klungan till mig och sa att mitt däck vobblade ganska mycket. Jag fick en stor klump i magen. Jag såg mig själv i vägkanten och de andra i teamet lämna mig. Det här var den värsta biten på hela rundan för min egen del. Det hann gå många konstiga tankar i huvudet och bara såg massa problem.  Vi körde förbi depån i Jönköping och mitt däck började slå mer och mer och det började låta ganska suspekt.

Vi gjorde vårt första stopp i vår egen komponerade depå i Bankeryd en mil norr om Jönköping. Där möttes vi av en fantastisk supporterskara.  Säkert 20 personer hade stigit upp ur sina sköna sängar kl 05.30 för att komma och heja fram oss under runda. Föräldrar, svärföräldrar, vänner, sponsorer, hundar helt underbart att se alla där. Tusen tack för stödet!! Blev inte sämre med mamma Anettes matbuffé med nutellamackor och blåbärssoppa som huvud ingredienser. Jag glömde mitt däck för ett tag.

Det är en trygghet att ha med en rutinerad cyklist som Erik i gänget. Direkt efter lite mat tog han itu med mitt hjul. Fram med tången. Klippte av 2 ekrar som hade gått av. Tog fram ekerverktyget och spände om mitt hjul. Det blev mycket bättre och det skapade ett lugn igen.  Vi kände oss laddade med massa ny energi.

Forsättning följer….