Från att jag var en liten knodd har jag alltid varit på gränsen till att svimma när pulsen ska kontrolleras. Sprutor är inte heller något som jag blir klar i knoppen av. Det är lite jobbigt men det är bara att lära sig leva med det. Man skulle kunna säga att jag är lite känslig för såna saker. Nåväl, det är så lätt att börja skriva spaltmeter om sig själv när man väl kommer igång på den här bloggen. I alla fall letade jag fram min gamla pulsklocka när jag var hemma i Dalarna. Nu kan den ta pulsen på mig och det blir inte lika jobbigt. Frågan är om den kommer att hjälpa mig att spurta snabbare, tveksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar