Glasriket - någon form av dagen efter rapport

Jo tack, tufft var det men vilken känsla att få sitta med den riktiga eliten. Starten gick 08.00, speakern hade ingen koll och plötsligt skriker någon helt annan - klara, färdiga, gå.
Första biten fram till Lessebo (5 mil tror jag) gick väldigt lungt, det var en stor samlad klunga samtidigt som 4 st hade pipit iväg i en grupp direkt vid start. Precis efter Lessebo började det som vi vanliga motinärer aldrig får uppleva på riktigt nämligen attacker, visst kan vi attackera lite på skoj men när Fredrik Eriksson, Jonas Ljungbladh och Åbom etc attackerar då är det inte på skoj - håll i hatten vad det gick fort på små smala vägar, en underbar känsla. Jag försökte ha en bra position hela tiden, in på första gruset rullade det på bra och där kände jag mig hemma. På den stora vägen in mot varvning avlöste återigen attackerna varandra och klungan var längre ingen klunga utan ett bara ett streck. Väl vid varvning efter 11 mil satt jag högt i klungan och kroppen kändes fin, lagningen av Idol-Mattias pappa Hasse gick fint som rackarn - tack Hasse.
Ut på andra varvet skruvades farten upp ordentligt, efter ett tag kom vi in på nästa grusparti som jag kom in bra på men så sa det PANG, punka. Jag trampade lite lungnare och lät alla passera för att invänta den neutrala service bilen i karavanen men det visade sig att det inte fanns någon - härligt! Vad nu göra? Det stod plötsligt en skylt, service 4 km. Jag cyklade hela gruspartiet på fälgen och väl framme vid det som skulle vara en depå fanns heller inte där ngn service - härligt! Efter ett tag kom en CK Valhall bil och jag fick låna ett hjul, stort tack Valhall men jag var lämnad själv långt ut i skogen. Cyklade ca 1,5 själv innan jag kom ihop med ytterligare två fina cyklister. Vi cyklade sedan ihop hela vägen till mål, på slutet var jag rejält krispig och det var räddning att få sitta lite på hjul, skönt och tack till er.
Summa sumarum av Glasriket är att det är en tävlingsform och bana som har potential men det känns som att organisationen runt måste upp många snäpp, hoppas det blir en fortsättning. Idol-Mattias är verkligen en Idol, Johan Svanehed som vi alla känner sedan lägret i jkpg är hjälte som höll låda hela vägen hem trots att han kraschade och bröt nyckelbenet. Krya på dig Johan.