söndag 14 juni 2009

VÄTTERN - inte sub8-gruppen men nästan...



Jag kan erkänna att det kändes lite motigt när regnet bara vräkte ner på fredagen, hela vägen från Malmö till Motala. Men när jag, Bosse "Corleone" och Jenny startade 02.12 så var det faktiskt bara lite lite duggregn, och när det väl började regna på riktigt någon mil senare så var vi så inne i cyklingen att det inte gjorde så mycket. Tidvis låg vi i riktigt fina klungor och tack vare cykellägret i Jönköping så kände vi oss som kungar i kedjekörning! Då var det till och med en fördel med regnet eftersom det kändes lite riskabelt att ta upp flaskan titt som tätt utan jag körde på med öppen mun och det kändes riktigt fint med allt regnvatten man fick i sig från framförvarande hjul, kom dock på efteråt att det nog mest var lera jag slickade i mig...
En annan kulinarisk upplevelse var den där gelen jag så snällt fick från rutinerade Kajsa - den hjälpte verkligen men FY KATTEN vad den smakade, och jag trodde man skulle klämma i sig hela på en gång och jag kämpade och fick faktiskt i mig hela. Fick sen reda på av Dan att den tydligen inte alls var portionsförpackad utan skulle delas upp i fem portioner eller nåt! Snacka om glukos-överdos. Men det behövdes, jag kom in i en svacka efter att jag ätit upp min sista Jelly Belly i Askersund, det kändes tungt för det var en sån fin överraskning varje gång jag grävde i ryggfickan.
Men i mål kom vi i alla fall, efter 11 timmar och 21 minuter. Bosse och Jenny, fasiken vad bra ni är på att ta vind! Tack för det! Och tacka jag vet inte vad för att jag inte frös mer än jag gjorde trots att skorna var som två plaskande sjöar. Ja allt kände faktiskt ganska bra de här 30 milen. Skönt.

8 kommentarer:

Johan C sa...

Underbart att ni höll ihop allihop. Fin tid blev det också! Gott jobbat.

Snarkus sa...

härligt!

Snarkus sa...

Här på resultatjakt.se kan man söka efter sin tid och se statistik! T.ex blev Erik A inte omkörd av en enda men körde om 9022 personer.

Anonym sa...

Ja, vad säger man så här dagen efter? Går omkring och småmyser med magen full av kladdkaka; hjärtat är lätt, hela kroppen ler inombords trots lätt värkande knän, nacke och ländrygg (samt någon konstig punkt på armbågarna).
Vilken fantastisk runda det var- jag kan ärligt (och irriterande käckt kanske) säga att jag hade kul HELA rundan. Bosse och Amelie, mina hjältar. När Amelie svarar på min kommentar om att den j---la backen måste vara 1 MIL lång (som kommer lagom efter 22 mil i benen), med ett "va, går det uppför?" höll jag på att kollapsa totalt. Och Bosses kommentar när jag frågar om Amelie är bakom honom med ett "jag vet inte, kan inte röra nacken längre" väckte bara den djupaste beundran. En liten tår i ögat- som fortfarande är lite rött efter allt grus- och en stor, stor kram till mina krigare. Jenny

Kajsa sa...

stort grattis till alla cyklister som tog sig runt vättern i regn! jag är grymt imponerad både över era bedrifter och tider!

Anonym sa...

Respekt!
Ni är suveräna <3
/Helena TP

Thomas Gervard sa...

Rikiga hjältar! Vättern skiljer er riktiga cyklister från oss solskensglidare =)

Ser fram emot lite historier runt kakfatet i klubbstugan nu i veckan.

Erik A sa...

Stort Grattis Amelie, Jenny och Corleone. Fantastiskt jobbat!