Diarie 20091108: Rekognosering. Kodnamn; Aldo

Måste tillstå att jag är en aning förbryllad över Farmers upplägg inför Aldo-spurten om två veckor. Årets största landsvägslopp och de vässar formen på grusvägar och med traktorer? Är de tykna, eller bara korkade? Vet de något som inte vi vet? Vad har de i kikaren?
Har de en alternativ bansträckning de satsar på? Har de en mullvad inne i SMHI som avslöjat att vi väntar oss underkylt regn den 22:a och att de således tar väggrenen ner till Skanör? Eller blir vi helt enkelt matade med desinformation uppifrån Knalleland?
I vanliga fall hade vi inte ödslat någon tid alls åt att grunna på motståndarens taktik, Urbans vet vad de kan och vi tror på vårt upplägg, men det vi har sett i dagarna är ytterst uppseendeväckande. Närmast jämförbart med om Tre Kronor skulle träna curling dagarna innan OS, eller om Tottenham skulle fokusera på brädspel innan ett derby med Arsenal (vilket de visserligen verkar göra).

Nej, Urbans tar racing på allvar och lämnar traktorerna hemma. Vår finputsning sker på asfalt, med slicksen på. I söndags begav sig Urbans kommandocentral mot Skanör för en sista rekognosering inför sammandrabbningen den 22:a.
Tio man lämnade Malmö, Andrés form är så bra att han beslutade sig för att mörka både för sig själv och sina lagkamrater och åkte hem efter några mil. Thomas gav sig ut på ett solouppdrag strax senare som bara han kände till och vände mot okända marker. Ingen vet vart hans resa begav sig. Men vi hoppas att han är tillbaka i civilisationen vid det här laget.
Brine testade en väldigt tidig utbrytning, men hanns in av klungan när han med missmod kom till insikten att det inte kom några ortsskyltar att vinna på ett par mil. Förutom en vit, men de räknas ju inte. Trots allt ett styrkebesked och en ”declaration of intent” från Brine och han var väl den som gav de lägsta oddsen inför spurten i Skanör. Tyvärr tror jag att han brände chansen när han drog klungan i närmare 50 knyck nästan hela vägen från bron i Ljunghusen ner till rondellen. Där ska man suga hjul och samla pulver till avslutningen om man ska ha något med slutsegern att göra. Med andra ord ett perfekt uppdrag för en toklojal domestique, such as myself, att åta sig.

Efter rondellen drog sex man iväg inför spurten, den sjunde mannen hade, enligt egen utsago, minst 94 öl i kroppen sedan han senast satt på en racer och kunde inte följa och den åttonde mannen försökte men hängde till slut inte med spurtklungan fullt ut. Denna åttonde var undertecknad och i egenskap av sportchef för Team Solde, en väldigt god vän och fruktansvärt svag spurtare valde jag att stanna och bogsera in Den Sjunde Mannen i närmsta gästhamn. Sånt gör man som sportchef. Det kan man läsa sig till i all litteratur som finns tillgänglig i ämnet.
Således bevittnade jag inte spurten. Jag vet inte hur mycket jag ska avslöja med risk för att Farmers kanske kan utnyttja informationen, men enligt vittnesuppgifter gick det riktigt snabbt och stod mellan två ryttare som båda har vunnit totalen i Onsdagsspurten. Vi kan kalla dem Spurt-H och Spurt-O. Spurt-H tog hem spurten, med Spurt-O på hjul. Spurt-O hävdade prompt att han hade vunnit bara han vetat vart målet, alltså Aldos, var. Detta understryker ju vikten av att rekognosera banan. Vill man vinna ett lopp, nästan i vilken sport man än talar om, är det väldigt behjälpligt att veta var målgången sker någonstans.

På Aldos är det ju alltid fullt med folk, men väldigt god fika. Har man turen att få sittplats är det skönt att vila benen en stund. Har man otur får man stå. Har man riktigt mycket otur får man dessutom känna hur mycket man kommer att få sota på hemvägen för att man valde att bära en ylletröja under en regnjacka. Visserligen en väldigt stilren och klassisk ylletröja ska tilläggas, men ack så vattenabsorberande. Och har man riktigt – och nu menar jag RIKTIGT – mycket otur så blir man skinnad på sin cykel av ägaren till etablissemanget.