Ville bara kommentera det Henke skrev i nedanstående inlägg.Jag citerar: "Hade man kört ensam hade troligen tårarna inte varit långt borta".
Vid gårdagens runda vek jag av för att endast köra spurtrundan. När man byter väderstreck strax efter fjärde spurten möttes jag av vad jag trodde var Gudruns efterföljare. Då önskade jag att jag följt med de övriga för ja, tårarna var inte långt borta.
Mellan fjärde till och med slutet på sjätte spurten låg jag och skiftade mellan 1:a och 3:e växel.
Hastigheten låg runt behagliga 6-8 km/h (=sant) och denna runda har aldrig tagit längre tid.
Trots mitt relativt korta träningspass fick jag mig en riktig genomkörare både för kropp o själ.
På ett ställe fick jag t o m ställa mig upp och köra på lättaste växel likt en backe i Franska alperna. Det gick ej att sitta.
Tänk om man hade Dan Stenqvists kropp....vad livet vore mycket enklare.
//Ensam ryttare
4 kommentarer:
Jag vill inte ens tänka på vad du måste ha fått uthärda. Men det är just det som är grejen, det härdar.
Jag tänkte på dig flera gånger när vi körde hem och hoppades att du skulle ha hunnit hem innan det värsta kom. Det var ganska skönt att kunna lägga sig längst bak i klungan, en lyx du inte hade tappre riddare.
Episkt anders, episkt.
Gott Jobb Anders. Tur att du inte fick några träd över dig iallafall.
Japp, livet rullar på som en dans om man väger 54 kg. Inga problems alls.
Skicka en kommentar