Slagskeppets filosofiska och praktiska måntenbajkskola (1:1 Hårklyverier)

Först och främst vill jag tacka Johan för den eminenta presentationen av

min nya måntenbajkskola, och såklart för möjligheten att dela med mig av

allt jag inte riktigt vet ännu men tänker göra vad jag kan för att lära

mig. Det är inte vem som helst som får chansen att basunera ut sina vilda

spekulationer på Team Soldes hemsida och för det här är jag evigt tacksam.

I denna första del av min kurs tänkte jag försöka reda ut vilka olika

discipliner som existerar inom mountainbike (och hur håriga ben man bör ha

inom de olika disciplinerna).

Cross country

Det man nog oftast menar när man säger mountainbike är cross country, ofta

förkortat XC. Cross country fungerar ungefär som linjelopp på landsväg.

Man cyklar på slätan, uppför, och utför. Banorna är ofta en blandning av

grusväg och tekniska partier på stig med hinder som måste forceras i form

av till exempel lera, rötter, stenar, diken, spänger och branta backar. I

den här grenen är det kutym att likt på landsvägen raka sina ben. En

ursäkt man kan använda för att motivera benrakningen är att det gör ont

att slita bort lerkakor när de sitter fast i håret.

Singlespeed, 29er
Både singlespeed och 29er är snarare typer av cyklar än
tävlingsdiscipliner men jag väljer ändå att ta upp dem här. En singlespeed
är en enväxlad mountainbike och en 29er är en mountainbike med 29"-hjul
istället för vanliga 26"-hjul. Även om man inte är så bevandrad inom
mountainbike så är det relativt lätt att avgöra om det är en 29er eller
singlespeed man stöter på, eller en helt vanlig XC. Håriga ben,
tatueringar, samt billig öl är kännetecken att titta efter. Tävlingar på
singlespeed och 29er går till ungefär som vanliga cross country-tävlingar,
fast utövarna är iklädda baddräkter och berusade.

Typisk singlespeed-tävling (Singlespeed World Championships 2009 i

Durango, Kalifornien. Bild från cyclingnews.com)

Downhill
Downhill är en slags mountainbike-tempolopp där man åker lift upp på ett
berg, dricker osunda mängder Red Bull till tonerna av Limp Bizkit och Dr
Dre, åker nedför en brant backe, och avslutar med att high fivea sina
guaranastinna polare medan de skriker "Awesome!". Tiden tas endast på
utförsåkningsmomentet. Benen är helt och hållet orakade och nedstoppade i
jättestora byxor.

Downhilltävling

De flesta som läser den här bloggen är landsvägscyklister. Hur ska man som

landsvägscyklist då förhålla sig till hår-reglerna jag kort nämnt för de

olika disciplinerna? Många i Team Solde och kretsen kring dem har dessutom

en livsglädje och vilja att ta för sig av livets goda som för dem kanske

närmre till singlespeed- än cross country-cyklismen. För dem blir

hår-reglerna ett riktigt dilemma. Problemet är i stort sett

icke-existerande för de som kan se sig själva i framtiden alternera mellan

cross country och landsvägscykel.

För livsnjutarna finns det dock ett par alternativ.

Det första är att inte alls raka benen. Då är man helt hemma på sin

enväxlade monstertrucksmountainbike men riskerar bli hånad när man kryper

ner i bocken ute på landsvägen. För att uppnå ökad förståelse för de

orakade spirorna kan man då utrusta sin cykel med reflexer, ringklocka,

och en sadelväska stor som en mindre Sovjetstat. Detta skapar en helhet

som får övriga cyklister att rycka på axlarna konstaterandes att här

kommer en Vätterncyklist.

Nästa alternativ är att raka benen. På landsvägen blir man då accepterad,

och i skogen kan man låtsas att ingreppet är ironiskt - vilket uppskattas

av varenda singlespeedare värd namnet.

Det sista - och mest kontroversiella - alternativet är att bara raka benen

från anklarna upp till strax under knäna. Genom att alltid köra med

knävärmare på landsvägscykeln så döljer man håret, och när man kör i

skogen drar man bara på sig ett par strumpor med riktigt höga skaft,

alternativt SPD-stövlar om det bättre matchar övrig utstyrsel. Kom dock

ihåg att om man väljer detta alternativ måste man undantagslöst ha

armvärmare på sig när man sitter på landsvägscykeln! (Halv)långbent och

kortärmat är absolut, strängeligen förbjudet!

So long, suckers!