Malmö-Växjö = Epic

Sent i fredags kväll fann jag mig plötsligt övergiven i Malmö. Alla tycktes ha planer för helgen, utom jag. Så jag bestämde mig för att hälsa på mina kära föräldrar utanför Växjö. Lördag morgon 10:15 rullade jag nerför Nobelvägen med fickorna sprängfyllda av, vad som skulle visa sig vara tämligen värdelös, proviant. 9 timmar och 216km senare avnjuter jag mammas spagetti och köttfärssås.

Många var gångerna mina ben tvivlade på detta spontanåk. Första gången var utanför Kungshult där min moral höjdes till skyarna då jag oväntat rullade rätt in bland cyklande barnfamiljer och picknickkorgar som gjorde Ringsjön Runt. Kände mig som värsta attackcyklisten där jag susade förbi ett par hundra cyklister mellan Gamla Bo och Höör. Nästa kris varade mellan Hässleholm och Broby, denna gång räddades jag av en klassisker. För första gången, som cyklist, drack jag en Cola. Ja jävlar vilket raketbränsle! Mjölksyran var som bortblåst och tröskeln verkade onåbar fram till Lönsboda, inspirerad som jag var satsade jag där på ännu en sockerchock. Sista depåstoppet tog form av en verandafika hemma hos en god gammal vän i Torne, där bjöds på gott kaffe, en mockaruta och ett par ostmackor (Tack Anders!). Därefter var det full speta sista timmen till Ingelstad, och märkligt nog kände jag mig överlag starkare andra halvan av etappen. Jag har börjat tvivla på bananens förut så självklara plats i ryggfickan.

Utmed vägen passerade jag: -2 st fartkontroller, -7 st nydöda småfåglar, -3 st huggormar (varav 1 st levande), -3st vägavsnitt med ovanligt dålig beläggning och 2 st med ovanligt bra beläggning, -1 st cykelglasögon, -1 st pulsband.

Jag fick ont i: -höger knä 3ggr, -höger stortå 3ggr, -arslet 1 lång gång i början.